Ett sista avslutande inlägg på bloggen. Denna gång inte skriver på Bergens bibliotek eller Lisas café utan faktiskt författat hemma i Jönköping på min egna dator.
Har varit hemma ett par dagar och distansen till vårt Norgeliv är fortfarande lika med noll. Anna uttryckte det bra: Det känns som att det bara är i fantasin vi är hemma, som att vi egentligen fortfarande bor i Bergen och ska upp i ottan och jobba imorgon. Men så är det ju inte. Bergenlivet är över och det känns - om man bortser från framtida SYDAMERIKA!!!! och glädjen över att träffa alla här hemma såklart - riktigt, riktigt tråkigt. För gud vad jag älskade det liv vi levde där. Kan inte förstå att det inte längre är nutid.
Mest av allt saknar jag Anna och Lisa. Världens bästa människor. Det finns ingenting som går upp mot att dela ett liv med sina bästa vänner och det är så sorgligt att sambo-skapet är över. Vi har verkligen delat allt i höst. Allt. Och det är så jag vill ha det. Vakna och tillsammans hata väckarklockans ringande. Gå till jobbet och tillsammans peppa varandra för en jobbdag. Träffas efter jobbet på Lisas café och tillsammans analysera och diskutera dagens viktigaste, roligaste, skummaste och allmänt ointressanta händelser. Handla mat på Kiwi eller Bunnpris eller Rimi eller Rema och tillsammans finkamma hyllorna efter varorna som är mest prisvärda. Kolla på Californication och tillsammans växelvis hata och älska Hank Moody. Gå i evigheter på Vinmonopolet och tillsammans leta viner under 80 spänn. Diskutera alla människor vi möter och tillsammans analysera allt sönder och samman. Go to bed och tillsammans svära över undervåningens kyla innan vi somnar. Hela tiden tillsammans. Och hela tiden skratt, skratt, skratt, skratt. Några tårar. Och sen ännu mera skratt.
Efter 3,5 månader i en lägenhet utan egna rum och utan varken tv eller internet låter det helt vansinnigt men jag hade fan inte långtråkigt en sekund. Det krävdes en 15 timmars tåg-, buss- och bilresa hem för att tristessen skulle komma.
Jag saknar även Bergen som stad och de människor som finns där. Det är en sprudlande studentstad med fantastiskt läge, underbar arkitektur, härliga människor och gator man aldrig tröttnar att gå. Av det jag kommer minnas från Bergen kommer regn och rusk väldigt långt ner på listan.
Livet är konstigt. På mindre än ett dygn kan du förflyttas från en plas och ett liv till ett helt annat. Jag har lämnat bakom mig ett liv i London, ett liv i Ghana och nu ett liv i Bergen och jag tror aldrig jag kommer vänja mig. Nästa äventyr går till Sydamerika, men denna gång vet jag redan på förhand att jag inte kommer kunna rota mig så bra eftersom vi ska vara runtresande backpackers utan fast punkt. Känns skönt, vet inte om jag just nu klarar att skaffa mig ännu ett "hem". S:t Larsgatan 11 i Jönköping, Sverige är ett hem, Edgware Road i London, England är ett hem, Kalpohin Village i Tamale, Ghana är ett hem och Haugeveien 35 i Bergen, Norge är ett.
Bergen har verkligen inte sett det sista av mig (i will be back) och det har nog inte bloggandet heller för jag antar att min och Mathildas efterlängtade South American Tour måste dokumenteras på något vis. Men men, först väntar livets 6 veckor hemma i Jönköping med kära återföreningar, jul, nyår, fester, mys, shopping, skidåking, god mat och annat som är top notch.
Förövrigt älskar jag att vara hemma hos mina vänner och min familj igen.
Ha det tills vi snakkes :)
Åh du skriver så fint så fint. Känner precis som dig. Tack för den här hösten, du är så himla fin och bäst och jag hoppas du förstår hur mycket jag tycker om dig. Återigen sovdags och det är fortfarande ensamt att vara här själv. Saknar dig min kona! Vi snakkes. <3
SvaraRadera