To sum it up...

Ett sista avslutande inlägg på bloggen. Denna gång inte skriver på Bergens bibliotek eller Lisas café utan faktiskt författat hemma i Jönköping på min egna dator.

Har varit hemma ett par dagar och distansen till vårt Norgeliv är fortfarande lika med noll. Anna uttryckte det bra: Det känns som att det bara är i fantasin vi är hemma, som att vi egentligen fortfarande bor i Bergen och ska upp i ottan och jobba imorgon. Men så är det ju inte. Bergenlivet är över och det känns - om man bortser från framtida SYDAMERIKA!!!! och glädjen över att träffa alla här hemma såklart - riktigt, riktigt tråkigt. För gud vad jag älskade det liv vi levde där. Kan inte förstå att det inte längre är nutid.

Mest av allt saknar jag Anna och Lisa. Världens bästa människor. Det finns ingenting som går upp mot att dela ett liv med sina bästa vänner och det är så sorgligt att sambo-skapet är över. Vi har verkligen delat allt i höst. Allt. Och det är så jag vill ha det. Vakna och tillsammans hata väckarklockans ringande. Gå till jobbet och tillsammans peppa varandra för en jobbdag. Träffas efter jobbet på Lisas café och tillsammans analysera och diskutera dagens viktigaste, roligaste, skummaste och allmänt ointressanta händelser. Handla mat på Kiwi eller Bunnpris eller Rimi eller Rema och tillsammans finkamma hyllorna efter varorna som är mest prisvärda. Kolla på Californication och tillsammans växelvis hata och älska Hank Moody. Gå i evigheter på Vinmonopolet och tillsammans leta viner under 80 spänn. Diskutera alla människor vi möter och tillsammans analysera allt sönder och samman. Go to bed och tillsammans svära över undervåningens kyla innan vi somnar. Hela tiden tillsammans. Och hela tiden skratt, skratt, skratt, skratt. Några tårar. Och sen ännu mera skratt.

Efter 3,5 månader i en lägenhet utan egna rum och utan varken tv eller internet låter det helt vansinnigt men jag hade fan inte långtråkigt en sekund. Det krävdes en 15 timmars tåg-, buss- och bilresa hem för att tristessen skulle komma.

Jag saknar även Bergen som stad och de människor som finns där. Det är en sprudlande studentstad med fantastiskt läge, underbar arkitektur, härliga människor och gator man aldrig tröttnar att gå. Av det jag kommer minnas från Bergen kommer regn och rusk väldigt långt ner på listan.

Livet är konstigt. På mindre än ett dygn kan du förflyttas från en plas och ett liv till ett helt annat. Jag har lämnat bakom mig ett liv i London, ett liv i Ghana och nu ett liv i Bergen och jag tror aldrig jag kommer vänja mig. Nästa äventyr går till Sydamerika, men denna gång vet jag redan på förhand att jag inte kommer kunna rota mig så bra eftersom vi ska vara runtresande backpackers utan fast punkt. Känns skönt, vet inte om jag just nu klarar att skaffa mig ännu ett "hem". S:t Larsgatan 11 i Jönköping, Sverige är ett hem, Edgware Road i London, England är ett hem, Kalpohin Village i Tamale, Ghana är ett hem och Haugeveien 35 i Bergen, Norge är ett.

Bergen har verkligen inte sett det sista av mig (i will be back) och det har nog inte bloggandet heller för jag antar att min och Mathildas efterlängtade South American Tour måste dokumenteras på något vis. Men men, först väntar livets 6 veckor hemma i Jönköping med kära återföreningar, jul, nyår, fester, mys, shopping, skidåking, god mat och annat som är top notch.

Förövrigt älskar jag att vara hemma hos mina vänner och min familj igen.

Ha det tills vi snakkes :)

Hahahahaha

Jag ær sjukt stolt øver mig sjælv. Idag har jag drivit hela kantinen från øppning till stængning med endast den polska vikarien Kamila till min hjælp. Och vet ni...det har gått så fantastiskt bra. Jag lagade pizza och trots att mina ben varit som gele hela dagen lyckades jag varken brænna den eller bli tom någon gång. Gjorde 10 pizzor med 8 bitar av varje = 80 personer har idag spisat pizza som jag lagat!! Allt gick åt! Halvparten med køttfærs och rødløk och halvparten med skinke och peperoni. Hahaha. Ni førstår nog inte vilken anspænning det var att ha allt det ansvaret och jag ær så sjukt lættad att det gick vægen. Flera gæster kom tillbaka och køpte mer och de skrattade åt mitt glædjestrålande ansikte då jag insåg att den trots allt ændå måste varit ætlig. Min glutenallergi hindrar ju mig från att smaka sjælv men væljer helt klart att ta dem på orden. Åååååhhh jag ær GLAD. Att få ett ansvar som ær 68758325482 gånger før stort ær vældigt betungande men nær det ændå går vægen ær det en vældigt, vældigt, vældigt skøn kænsla. Det ær ju så mycket mer æn att bara laga mat - man ska berækna allt tider rætt, se till att salladsbaren blir varierad och vælgjord, værma brød i omgångar i ugnen, skøta kassan, leverera bestællningar, sætta på och stænga av rætt knappar, skriva rekvisitioner, allting ska var stædat och iordning och framførallt ska kunderna bli nøjda och belåtna.

I framtiden kommer jag tvivlar på mig sjælv att tænka på Fredagen den 10 december 2010 - dagen då jag var kantineledare och kock før en lunchrestaurang med 150 gæster. Klarar jag det finns det ingenting jag inte klarar. Hahahahahahaha kæra tid. Vem hade kunnat ana detta før några månader sen. Livet ær allt bra komiskt. Hahaha.

Nu ær det helg!! Våran sista och den ska bli magisk. Wopidopidop! Frida har kommit, det ska ætas på restaurang, vi ska festa utan morgondag och bara njuta av de sista dagarna hær innan vi vænder hemåt mot julsæsong och saknade familjer och vænner och svensk julmat och annat man inte kan leva utan før længe. Vet inte om jag kommer gå till Biblioteket något mer hær så det hær kanske ær Adjø & Farvæl från min Norge-blogg. Men, som vi sæger hær, vi snakkes! Ha det!

Befodran

Idag stekte jag køttfærs till 150 personer. Och gjorde salladsbaren. Och hade upplæring før den nya vikarien som tar øver mina gamla arbetsuppifter. Och skøtte kassan. Och hade ansvar før stængning. Och var ensam ansvarig før kantinens drift førutom under 2 timmar nær min gammelgamla chef kom in før att støtta upp (vilket var en absolut nødvændighet, hann inte ens øppna min chokladkalender idag før att det var så stressigt).

Hahahahaha
Hahahahaha
Hahahahaha

Jag ær næmligen, tydligen och uppenbarligen kock och køkschef nu framøver pga en serie vældigt olyckliga omstændigheter (aka sjukskrivningar) och totalt mot min vilja. Hahahaha herregud. Ångestattacker blandas med skrattattacker. Alla som kænner mig vet hur komiskt det hær ær. Driva en lunchrestaurang sjælv med endast hjælp från en 27-årig nyinkallad polsk vikarie. Hahahahahahahah. Fick reda på detta igår och har med næppe klarat dagen idag tack vare att Eva kom in och hjælpte till. Hon skulle førsøka hinna komma imorgon också lovade hon. På fredag kan jag bara laga pizza som varmrætt så då klarar jag och den polska viakrien kanske oss sjælva. Sa hon. Hahahahaha sæger jag.

Tack gode gud att det bara ær 4 arbetsdagar kvar.

I'm back

Tja alla! Dags att återuppliva bloggen efter min (ofrivilliga, faktiskt) frånvaro. Men det blir sånär datorer går sönder och biblioteket har långa köer och tiden inte räcker. Trots att vi har all tid i världen här. Haha. Livet är väldigt komplext alltså.

Drygt en vecka kvar. 6 jobbdagar. Tiden har gått sinnessjukt fort och jag trivs så himla bra här att jag inte riktigt vet hur jag känner mig. Klart jag vill komma hem..men jag vill inte lämna det här. Ännu en motsägelse men så är det. Nu känns dte dessutom lite som att ha semester här..jag har börjat släppa budgeten och go bananas with my money. Hehe. Men har ju haft turen att få en hel del lördagsjobb vilket inbringat många extra tusenlappar vilket i sin tur genererar en mer avslappnad plånbok. Skönt. Och familjen kan andas ut, jag kommer ha råd med julklappar även i år. :) Har varit lite surt att jobba lördagskvällarna (jobbat varje lördag senaste månaden) men vill minnas att jag kom hit för att jobba så är väl bra att jag delvis uppfyllt mitt syfte.

Helgen var nice och speciellt söndagen var supersupersupernice. Vi ställde väckarklockan, klädde på oss de varma kläderna och laddade ryggsäcken med matsäck. Sen styrde vi kosan mot Ulriken, Bergens högsta fjäll på 643 meter. Kalfjäll, underbar utsikt, vacker natur och väldigt härlig utflykt. Har bilder men som vanligt ingen sladd. (ÄNNU en motsägelse).

Ha det bra alla. Återkommer så snart jag kan. Har väldigt mycket norska intryck och erfarenheter jag vill dela med mig av men det är ju hopplöst när man lever ett liv utan internetuppkoppling. Och med en pajad dator till råga på allt.

Haaaa det

A trip down memory lane

Vissa saker glømmer man aldrig.

En månad till jul :):):)

Kylan har kommit till Bergen. Tippar på nærmare minus 10 i morse, det var sinnesjsukt kallt nær jag gick till bussen. Extra kallt eftersom jag inte har någon riktigt varm jacka. Har långsamt tinat upp under dagen och nu såhær på eftermiddagskvisten børjar jag kænna lite værme i kroppen igen. Æntligen. Alla som vill kænna på lite riktig kyla borde førresten komma hem till oss och sova en natt i vårat sovrum. Jag ær helt seriøs nær jag sæger att jag inte tror det ær mer æn 13-14 grader. I natt vakande jag av att jag frøs så jag skakade men det var væl sjælvførvållat eftersom jag sover rætt så lættklædd. Lisa och Anna sover i understæll, fleecetrøjor och dubbla sockar och det ær nog det som ær melodin som gæller hemma på Haugeveien 35 alltså. FAN vad kallt det ær. Vi har iaf satt på elemenet i vardagsrummet nu sen några veckor tillbaka vilket ær fantastiskt skønt. Inte fått någon elrækning æn men hoppas den ska vara ganska besinnad. El ær tydligen hiskeligt dyrt hær i Norge. Det hade ju varit vældigt frestande att ta långa, varma duschar men det kan jag meddela ær helt otænkbart. Vår dusch vægrar næmligen att servera vatten som ær varmare æn typ ljummet.

Gud vad jag just nu saknar min underbara sæng, fluffiga duntæcke, varma badkar och mitt stora utbud av varma klæder. Åååhåhåhhhh.

Tre veckor kvar till hemfærd. Børjar kænnas vældigt konstigt. Trodde ju mina høstmånader i Bergen skulle bli rætt gråa och trista men dær hade jag ju vældigt fel. Før tidigt att summera æn men detta har verkligen varit fantastiska månader med fantastiska Anna och Lisa i ett fantastiskt Bergen. Varje dag blir jag bortskæmd av att bo med så underbara mænniskor och om jag hade haft mer tid på mig hade jag gærna beskrivit exakt vad det ær som gør dem så fantastiska. Før tro mig, fantastiska ær de.

Vi var och fikade på værldens mysigaste cafe igår och hittade ett yatzyspel. Om tur i spel, otur i kærlek stæmmer ligger jag riktigt illa till. Det gick sjukt bra :D:D

Har lite bilder jag skulle vilja lægga upp men tyværr ingen sladd att ansluta kameran till datorn med. Så en annan gång. Men ska iaf lægga upp en bild på en del av det som jag åker førbi emd bussen varje dag. Tænker på hur mycket mamma och pappa skulle uppskatta det varje gång jag ser det men eftersom de vægrar komma hit och se det live så får jag væl lægga upp en bild jag hittade på google. Inte ens 5% så vackert som i verkligheten men bættre æn inget.



Jag saknar er dær hemma, tro inget annat. Ægnar mycket tid åt att fundera på er och fina minnen. Dagen idag har Klæppen hela tiden legat i bakhuvudet och jag har haft en stark och oførklarlig længtan efter att glida ner till sittliften før att sedan åka upp och spana på snowboardkillarna i snowparken innan vi på toppen skrattar åt obalanserade danskar før att slutligen sætta full fart nerfør Lostupet. Åh.

Kram

Måndag. Igen.

Hej alla. Sitter på Lisas café med hennes dator, min har nämligen gått i strejk och vägrar att fungera ens pyttelite. Jag är ledsen.

Vi har haft en mycket bra helg här i Bergen Den har gått i matens tecken. I fredags kväll slog vi på stort och lagade färsk lax med goda tillbehör och med chokladmousse till efterrätt. Lördagmorgonen ägnade vi åt att baka gudomligt goda scones som vi avnjöt i andakt. På kvällen sen jobbade vi allihop och där lyckades vi få spisa hela menyn bestående av bl.a. kalvfilé och annan gourmetmat. Som en top notch avslutning på mathelgen ägnade vi söndagskvällen åt att baka dubbla omgångar kladdkaka. Haha. Mm.

Förutom mat har vi hunnit med att åka skridskor med skövdepojkarna (kul!), serveringsjobb (nice, vi jobbade alla tre och det var chill), fönstershoppa julklappar, fika, spela kort, mysa och kolla på massa massa massa Sex and the city. Och som sagt baka dubbla omgångar kladdkaka... :)

Andrea pratar om att komma hit och jag hoppas hon tar sig i kragen och fullföljer sin plan. Vore kul att få hit en besökare. Bergen är faktiskt riktigt turistigt! En japan runt varje gathörn. Nästan.

Kram!