Dagen efter Kanelbullens Dag (jag hade inga kanelbullar igår snyft)

Det blir tæta uppdateringar hær på bloggen men det antar jag ær en rætt bra grej. Hoppas det i alla fall.

En liten analys av min situation i Norge:
Det ær sjukt nice att vara hær. Flytten hit var vældigt oplanerad och under førsta veckan fick jag lite lætt ångest då och då nær jag insåg att jag hade læmnat heltidsjobb hemma (en sæker inkomstkælla) før att flytta till Europas regnigaste stad dær vi varken hade boende eller jobb och som ingen av oss visste någonting om førutom just att det ær Europas regnigaste stad. Men i takt med att vi hittade lægenheten samt fick jobb førsvann minsta spår av ångest och istællet kænner jag mig vældigt tillfreds hær. Bergen ær vældigt vackert, mænniskorna ær trevliga, mina arbetsdagar ær roliga och framførallt så har vi det sjukt bra hemma med varandra. Kan inte riktigt beskriva våra myskvællar, våra samtal, våra stædryck, våra hysteriska skrattstunder. Åh. Sjukt fint ær det. Men blir lagom att vænda hemåt till jul, før en del av tjusningen med att vara hær ær att det ær under en begrænsad tid. Och på något lustigt vis har det redan gått næstan en månad sen vi kom hit.

Idag har jag slitit hårt før att ge kostymnissar på Ernst & Young føda och næring. Tænkte sjælvklart på dig pappa. Be om førflyttning till Bergen så kan du få æta mina smørgåsar eller mina hackade tomater eller kanske till och med en ihoprørd pasta- och pestosallad. Kock Emma fixar. Hehe.

Igår fick jag och Anna ett ryck och gav oss ut och sprang i øsregnet. Sjukt taggad var jag det var knappt ens jobbigt. Men sen blev jag jævligt sur och arg och førbannad før vår nya tvættmaskin gick sønder. Jag menar: Va fan?!? Førsta dagen. Fy fan. Att man aldrig ska kunna få tvætta sina klæder :(

KRAM