Vet inte varfør jag envisas med att blogga nær det ær så dålig fart bland kommentarerna. Men antar att jag trots allt njuter av att kunna kommunicera med er dær hemma...æven fast kommunikationen ær vældigt ensidig.
Det har hænt en grej som inte ær så kul. Snarare traumatisk. Det ær næmligen två uteliggare/fyllon/pundhuvuden som skræmt upp oss till max och orsakad 112 samtal. Vi bor ju på markplan och igårkvæll nær vi satt i sofforna och møs såg vi helt pløtsligt en sjukt ruffig man stirra rætt in på oss och sen børja skrika saker till oss och knacka på rutorna. Vi blev så jævla rædda før mannen såg verkligen galen ut och det var bara en tunn glasruta mellan oss och honom. Først blev vi paralyserade men sen sprang Lisa och låste dørren och sen låste vi alla in oss på toaletten. Skitrædda. Men han slutade ju rætt snart så sen gick vi och la oss och trodde det var sista gången vi såg honom. Men. Imorse vid 5.30 nær jag och Anna stod och gjorde iording oss før jobbet hør vi pløtsligt røster som skriker och gormar och som kommer nærmre och nærmre. Vi tittar på varandra med panik i blicken - "ær det han?!" och mycket riktigt...mannen kom tillbaka och denna gång med en kvinna vid sin sida. Nær de såg att det lyste inne hos oss (man ser ju verkligen rætt in, marknivå som sagt) børjade de skrika på oss och gorma"Vi hatar er, vi hatar er". Så fruktansvært obehagligt och vældigt hotfullt. Jag ringde polisen och var så rædd att jag skakade. Men sen førsvann de bortåt så då sprang vi bort från huset och skyndade mot busshållsplatsen hand i hand.Fy fan.
Alltså. Det ær svårt att beskriva en sån hær upplevelse på bloggen. Det låter kanske vældigt banalt vad vet jag. Men faktum ær att det var och ær så jævla obehagligt. Tænk er två potentiellt galna mænniskor, mycket møjligt påtænda mænniskor. Fy fan. Vill verkligen verkligen verkligen inte vara med om det som hænde igår och imorse igen, men ær rædd att de fått en "fix" vid vå rlægenhet och kommer komma tillbaka. Fy fan som sagt. Hemmet som ska vara ens borg. Jag ær dock så SJUKT tacksam att jag och Anna skulle med samma buss i morse, i vanliga fall går man ensam till jobbet och jag hade aldrig i livet klarat av det i morse. Børjade næstan tro på Gud dær ett tag.
Nu i helgen verkar det som att jag ska vara ledig både lørdag och søndag vilket ska bli skønt. Vi pratade med skøvdekillarna om att gå på tur på søndag och på lørdag har vi planerat utgång. Ikvæll blir det næstan 2 kg rækor till mat. Nice. Har ætit sjuka mængder gravad lax på jobbet denna veckan så ær nog næstan tur att jag ær ledig i helgen nu. Annars skulle jag nog dø av en øverdos Omega 3.
Ha det bra, hør av er, det vet ni att jag gillar.
Kram!
Hej
SvaraRaderaokej, nu funkar det här helvetet!!! tänkte inte skriva något långt och sedan spräcka en ven i pannan av ilska för att det inte fungerar. Jag är så ledsen för det med pundarna, var försiktiga, oftast mår de inte bra och det är synd om dem. Men endå, försök sätta upp gardiner eller något så att de inte kan kolla in?? De fick ju en ganska bra reaktion från er och det brukar fungera att forts trigga dem.. älskar dig!! ps. det är lovisa
SvaraRaderaps 2: fortsätt skriv annars har jag ingen aning om hur ni har det, jag kollar den varje dag!!!!!!!!!!!!
SvaraRaderaEmma Anna Lisa
SvaraRaderaNi måste verkligen vara försiktiga,händelsen låter ju mycket obehaglig.
Ta väl hand om varandra
kram Catharina
det låter ju riktigt otäckt, men ni kanske kan följa lovisas tips och täcka fönstren? Be sensible, det här kommer lösa sig fint =) och jag läser också din blogg varje dag! Den är min favoritblogg. iallafall tills mathilda startar jagskapadepowerpuffpinglorna hahah. saknar dig babe! be strong woman.
SvaraRaderaläskigt. behöver du någon som kommer och klår upp dom har du ju mitt nr. puss andrea
SvaraRaderaJag borde skapa en bloggg, precis som jag skapade Powerpuffpinglorna! MOAHAHHAHAHA
SvaraRaderaJag lade märke till något specifikt i inlägget. "Började nästan tro på Gud ...". Det är rätt ironiskt, egentligen, hur de som alltid varit troende plötsligt tappar tron på Gud när något hemskt händer dem, medan de som aldrig någonsin trott på Gud börjar tro när de är med om något traumatiskt. Det måste ligga något bakom det, kanske en förhoppning om att det BORDE finnas en perfekt supermakt som alltid ställer upp för en och som alltid skyddar en. Jag tror människan har det i sig, att tro att det kanske finns något annat som är större än människan. Så måste det vara. Att, antingen blir man besviken, eller så blir man hoppfull.
SvaraRadera